Jag hade jobbat tio timmar och planerat en efterjobbetöl på Tiki Room till fin musik spelad av Bangarang Hi-fi. Jag satte mig på tunnelbanan, märkte hur vagn efter vagn fylldes av kids, ungdomar, gäng. De fyller verkligen hela tåget, och det enda jag hann tänka när vi lämnat stationen var: detta kommer inte sluta bra. Tyvärr börjar de hetsa och helt plötsligt har halva vagnen kastat sig över nån eller några killar, omöjligt att se hur många som slåss mot eller med varandra. Jag hade ingen mobil med mig i dag, och eftersom ingen gör något utan sitter mest och tittar som om det vore djur på zoo de ser, ställer jag mig upp skriker mig hes, försöker få någon ringa polisen. Vid nästa station ramlar de av och kidsen, ungdomarna, gängen från övriga vagnar kommer springandes. Alla andra sitter kvar på vagnen. Jag förstår inte. Jag fortsätter skrika, försöker få nån att fatta att de ska ringa polisen, kliver av för att se så att ingen dör, men vad kan jag göra mer än gapa. Två civilpoliser eller bara civila med pepparspray och teleskopbatong lyckas dela de säkert 60-70 kidsen, de sprayar någon kille i ansiktet och skriker POLIS om någon närmar sig. Lite mer tumult och ca 20 minuter senare kommer kanske 10-15 poliser med hundar ner och saker och ting lugnar sig så pass mycket att tåget kan åka. Min puls var på 180 och jag var sjukt nära att gråta. Det som gör mig mest rädd och förbannad är att folk inte reagerar, det tog ett bra tag innan någon ens brydde sig, några tjejer satt och skrattade.
Det som skulle blivit en skön efterjobbetöl blev i stället en skakig, upprörd hemresa, följt av säsong 2 av How I met your mother (12 min in -scenen jag behövde för att slappna av) och början på mina aprilsockar från pulsklubben.
5 kommentarer:
usch! jag har tänkt hela den här veckan att just något sånt ska hända i t-banan p.g.a. alla påsklediga och stupfulla kids som är ute och rör sig. så himla obehagligt att ingen bryr sig!
men how i met your mother är bra på att dra ner pulsen långt, långt nedanför normala vilo-nivåer.
Sjukt obehagligt, jag vill ju kunna göra något, lösa allt. Men det fungerar inte riktigt så ha jag förstått hur mycket jag än vill...
Jo serien är perfekt att sticka till, och slappa till. Hur blir det för dig då med stickning, broderi och annat kul? Du kommer aldrig ångra att du börjar :D
Det är så obehagligt när sådan händer, och konstigt att ingen gör något. Om alla reagerade direkt skulle allt vara mycket lugnare. Jag tycker du var modig och duktig som reagerade. Bra gjort!
stickningen går inte alls, eller snarare, jag vet inte var jag ska börja. jag var och kollade på garner och stickor men upptäckte att det fanns ett lite större utbud än jag hade tänkt mig, så jag visste inte alls var jag skulle börja någonstans. några tips?
ett bra tips är att du kollar runt, böcker, internet, hemma hos folk, butiker...vad vill du göra eller ha. jag började virka baskrar och sticka halsdukar, men du kan ju göra precis vad du vill:) börja sticka i rätstickning kanske är lättast. dags att komma på våra måndagar nu!
Skicka en kommentar