när jag var yngre hade jag svårt för att vara ensam, om mina vänner skulle träffas var jag rädd för att missa någonting. vad jag skulle missa har jag ingen aning om, jag ville bara alltid göra någonting, ha andra människor runt omkring mig. de upptog mina tankar och jag var nöjd med det. mitt bekräftelsebehov var större.
i dag är det helt annorlunda, jag behöver min ensamtid, jag vill vara ensam. inte alltid inte hela tiden, men minst ett par timmar om dagen vill jag bara vara med mig själv, mina tankar och göra precis vad jag vill. jag ställer klockan flera timmar innan jag behöver gå upp för att få min tid när jag ska jobba kväll, jag planerar kvällen innan vad jag ska göra de där ensamtimmarna och ser fram emot dem. när något kommer i vägen blir jag irriterad, sur och kinkig, vet att jag snart måste åka till jobbet och ha folk runt mig hela tiden. jag gillar det också och gillar att göra saker och umgås. men behovet av en liten stund om dagen med bara mig själv är stort. jag tycker inte att det är så konstigt.
2 kommentarer:
jag har också ett enormt ensambehov. blir helt tokig om jag inte får vara ensam. jag måste nästan ta tag i mig själv för att vara social, ta kontakt med vänner och få till någon slags social sammankomst, annars är jag alldeles för liknöjd med att sitta och tänka för mig själv, typ.
jag hade en period då jag inte ens svarade i telefonen, oavsett vem det var. jag tycker fortfarande inte om att prata i telefon, men jag svarar i alla fall, då tycker jag det är bättre att träffas face to face.
Skicka en kommentar