Alltså går det inte längre att vara hemma hos oss nu. Kyl och frys står i hallen, köket väntar på kakel, tapet och el, vardagsrummet ser ut som ett förråd.
Det är tur att släkten bor nära.
Jag tog med mig virkningen, Inez filt. Satte mig precis för att virka då fröken vill sova på mitt bröst, hon är förkyld stackarn. Men Nej. Jag glömde virknålen hemma. Attans.
Bilderna är från när vi var i Gävle och hälsade på. Giraffen är ett fynd från Erikshjälpen.
4 kommentarer:
Men oj vad meckigt du har det. Två små och värsta renoveringen! Som sagt, tur att de andra finns i närheten. Trösten kan ju också vara att det blir så fint när det väl är klart.
Sarah
Men absolut, det kommer ju en belöning! Och det funkar ändå hyfsat vi bor på gångavstånd från stället vi bor nu. Jag är mest glad att renoveringen blir gjord. Vissa i vårt område har visst fått vänta i över ett år.
Vad jobbigt med sådant kaos hemma nu under renoveringarna. Men himla underbart att få allt klart.
Förresten kom jag på att jag glömde tala om att jag utmanade dig tidigare i veckan i den där 11-frågorsleken. http://sopnedkast.blogspot.se/2012/04/11-fragor.html
Jag såg att jag blivit utmanad. Kul! Jag har bara inte hunnit, men jag ska ta tag i det när jag har tillgång till min dator och inte bara telefon.
Näst vecka borde hela renoveringen vara klar. Så skönt!
Skicka en kommentar